Handikappstoalett

En av våra toaletter är numera handikappsanpassad.
Min man fick med sig en del hjälpmedel hem idag.
Jaa, tur att man är utbildad USKa och van att jobba som assistent :)




Micke mår bra. Ont vid såret, såklart, men annars är han pigg. Han ville ut och gå en runda. Det har inte hänt dom närmsta månaderna. Ett gott tecken.




Nu är vi i princip klara med Emmas rum och Barbiehuset.
Det ska bara upp små fönster, speglar och lite annat på väggarna där inne.
Ett hus för Polly Pocket-dockorna får stå på taket.

Emma är väldigt nöjd.
-Det är det bästa av allt jag har, sa hon.
Bra betyg!
Hon är väldigt nöjd med hela rummet tror jag. Myshörna under sängen. Skrivbord och så en liten hörna med spegel och utklädningskläder. Perfekt för en liten tjej.












































Vi , eller faktiskt tänker JAG ta åt mig äran, fixat en del i källaren oxå. Så nu har hon en dockvrå där nere. Det ska bara målas på väggarna och bytas ut en och annan grej. Men det kan nog bli bra där nere till slut.
















Skynket jag har hängt upp är för att dölja Mickes och mitt lilla "kontor" där bakom. ( ett hörnskrivbord.) Det ska bort så småningom och då kan hon ha det som en scen och dra bort skynket när hon vill uppträda.

Jag känner mig fortfarande mörbultad. Men inget mer tecken av yrsel eller tinnitus. Underbart!

Blåslagen

Ramlade i trappen. Skulle gå ner och lägga den kräkiga mattan i tvätten. Sviisch, brak, pang, duns...svullen och öm nere vid svanskotan och ont som fan i armbågen.
Ja nu kan ingen misstänka Micke för att ha slagit mig. Han är inte hemma. Han har alibi. Vilken tur :)

Blev alldeles skakis och började lipa.
Stackars Emma. Tur att hon inte är så gammal annars hade hon väl uppfattat mig som full. Vinglar runt. Spyr på mattan, ramlar i trappen , lipar och tycker synd om mig själv. Hehe

Hon är fin lilla Emmis.
Hon kramade mig och sa att hon tyckte synd om mig.
Och när jag sa vad som hade hänt på den ihoprullade mattan sa hon:
-Det är sånt som händer mamma.

Min fina lilla tjej. Hon är så lycklig över Barbiehuset jag har fixat.
Hon sa inte ens godmorgon när hon vaknade utan gick direkt upp och satte sig för att leka där.

Bilder på huset kommer. Det är inte riktigt klart än. Men snart...

Nu ska jag vila min mörbultade kropp.

Mattlöst

Jahopp. Då var det dax igen. Vaknade yr inatt. Kraftigt yr.
Kräkts har jag oxå gjort.
Kanske censur på detta egentligen men jag var yr och staplade mig fram till toan. Hann inte fram. Kräktes på badrumsmattan. Stort iiioooouuuuu på den.

Tror stressen, nervositeten och oron i går är en bidragande orsak till attacken inatt. Och kanske för lite sömn denna veckan.
Men men. Nu är det över för denna gången. Mår redan bättre. Bara lite trött och har bakfylle känsla.

Har proppat i mig med medicin nu och ska bara ta det lugnt en stund nu.
Emma sover. Ungdomarna har redan åkt. Mannen på sjukhus. Jag ska dricka kaffe och läsa tidningen.


Mattlöst! Ooops! Så kan det gå ...

Otuff

Jag har varit så nervös , stressad och orolig idag så nu när det har lagt sig lite så blev jag helt slut . Jag bara säckade ihop. Och tillsammans med tröttheten kom ett sjuhelsikes tryck i örat. Och så dök underbara härliga Mr Tinnitus upp.
Det blir sängen för min del.
Hoppas på att vakna imorgon av att min man ringer och säger att han får åka hem.

Det har varit en låååång dag. Inte förrän 17-tiden kom han tillbaka från uppvaket till sin avdelning/sal.
Jag var hos honom och han var trött, matt och hade ont.
Allt verkar ha gått bra men vi får veta mer imorgon.

Emma och jag har tröstat oss med tjejmys, film och pizza.
Nu ligger jag i soffan och väntar på att sonen ska komma hem.
Snäll som han är kommer han hem och sover här inatt eftersom hans tramsiga mamma är så mörkrädd ;)
Jag tycker inte om att sova själv. Jag är tuff i vanliga fall men när det gäller mörkret är jag väldigt liten och otuff.


Vill bara ännu en gång tacka alla er underbara ,omtänksamma som funnits där idag ❤

Jobbigt...

...att vänta och vänta!

Lämnade Micke när han åkte in på OP. Tog en fika på sjukhuset. Åkte till Hansa en runda och så till mamma på en fika.
Hämtade hem Emma som har sovit där inatt. Nu har jag fixat med Emmas Barbiehus. Vi har kollat tv och jag har suttit vid datorn lite. Men det är svår att
kunna fokusera på nåt när man bara går och väntar på att få veta hur han mår.
Dom ringde från uppvaket efter 13. Då var OP klar. Allt var ok och Micke sov. Hur det hade gått skulle man få veta mer när läkaren hade varit där.
Jag ska åka till honom så fort han kommer till avdelningen men jag ringde nyss och han är kvar på uppvaket än.

Hoppas verkligen att han mår bra. Jag känner mig nervös. Har ont i huvudet och magen. Känner mig lite darrig...

Vill bara träffa honom och se att allt är ok!

Tack...

...alla som stöttar med samtal och sms.
Erbjuder hjälp, lunch, fika mm

Känns skönt att veta att ni finns där. ❤

Operationen kommer gå bra, men det är klart att man är orolig. Och det är klar att det är ledsamt att någon som betyder mycket har ont och utsätts för smärta och stor påfrestning.

Men nu håller vi tummarna på att att han snart är på benen igen och att han kan ut på sin efterlängtade golfbana :)

Väntar...

Nu sitter jag på sjukhuset och tar en fika. Min man har precis rullats in på OP. Det kunde ta ett par timmar. Ett par timmar fyllda av oro , ängslan och väntan...

Men visst kommer allt att gå bra, visst?

Här kommer en bild på min sjukhusklädde man. Ja, jag fick tillåtelse att lägga upp bilden ;)