-Oj vilket väder
-Fy vilka vägar.
Glömmer folk varje år att vi får snö när det är vinter?
Hur kan det alltid bli kaos på vägarna och
kris med skottning?
För min del får det gärna räcka med snö. Känns mysigt när det är lite vitt. Blir så mycket ljusare ute. Men det behöver inte vara så blaskigt.
Emma var iallafall lycklig idag när hon tittade ut.
Och hon skulle absolut ha klänningen idag som hon tog på igår när hon fixade sig.
Hon ville vara snygg idag. Hihi
Nu får man inte vara med och bestämma kläderna längre.
Hennes garderob är totalt kaos. Hon river runt som en galning där inne när hon letar efter något som hon vill ha på sig.
Den egenskapen har hon , tyvärr, ärvt av mig.
Jag får jämt rycket och drar ut halva garderoben när jag inte hittar nåt att ha på mig.
Just nu tycker jag att det är helt tomt i garderoben.
Har inget alls att ta på mig. Jo jag har kläder. Men inget fint. Inget som passar. Bara bläää. Samma,samma, samma hela tiden. Trist.
Skönt att jag ändå bara går hemma o hasar runt i raggisar o myskläder nu då.
Jag behöver inte bry mig.
Fast imorgon ska jag ta mig till stan. Ska träffa en vän. Babbla, fika och så ska jag suga i mig energi. ❤
Har sovit dåligt inatt. Tankarna snurrar.
Igår när Micke kom hem från jobbet bröt jag ihop och storgrät igen.
Blandande känslor i min kropp.
Allt handlar inte bara om "knölen". Innerst inne så vet jag ju att den är ofarlig.
Var nog bara ganska chockad igår efter allt som hände på sjukhuset och tanken på att det faktiskt kan vara "farligt".
Tror som sagt dock inte att det bara handlar om det utan det här var nog droppen som fick bägaren att rinna över.
Fasaden sprack. Jag kunde inte hålla tillbaka alla känslor mer.
Det har varit för mycket för mig med örat, väntan och oro för operation, och nu kom det en grej till som jag inte riktigt kunde hantera.
Det är rörigt inombords just nu. Ena stunden vill jag ha tröst. Nästa stund vill jag vara ifred. Ena stunden känner jag mig ensammast i världen. Nästa stund tycker jag att jag är rik på fina människor runt mig.
Ena stunden vill jag tänka positivt och bara skaka av mig allt nästa stund är allt bara svart
Ena stunden gråter jag hejdlöst nästa stund skrattar jag
Det är kaos.
Sen blev jag så ledsen igår när jag fick veta att min barndomsvän René är sjuk. Han har fått en tumör och har opererats. Men behöver en behandling som finns utomlands och kostar massvis. Nu samlas det in pengar till honom.
Hans arbetskamrater gör en insats.
Har även sett att grannar och vänner försöker samla in till honom.
Så fint att se denna medmänsklighet ❤
Har en vän vars mamma är sjuk. Och en vän vars pappa är sjuk. Tänker även en hel del på dom.
Jävla cancer.
I hope cancer gets cancer...Then dies!
Så jag ska inte gnälla. Finns dom som har det mycket värre.
Men en vän skrev ändå till mig igår:
-Man behöver inte vara så jävla positiv hela tiden Malin. Man får bryta ihop.
Jag vet. Brytet är inte långt borta. Men jag vågar inte riktigt.
Men snälla. Tyck inte synd om mig. Det gör jag så bra själv.
Det är bara lite motigt just nu men det vänder. Det gör det alltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar