Mammografi

Idag är ingen bra dag för mig. Nu ska jag vara väldigt personlig och berätta vad jag har gått igenom idag. Mest för att lätta på "trycket". Skönt att skriva av sig. 

Men oxå för att ni tjejer som läser...känn på era bröst. Undersök dom.( ja även killar, för ni kan väl oxå få knölar? )  Och framför allt, ni som erbjuds mammografi, gå på den!

Jag fyllde ju 40 förra året och då fick jag automatiskt en tid för mammografi. Jag kunde inte den dagen och avbokade. Bad inte om en ny tid utan tänkte att dom kallar mig väl igen när det är dags för nästa kontroll. Dumt!

Så korkat att bara nonchalera den möjligheten vi har här i Sverige. 

Men men, det sägs ju att man lär av sina misstag. 

Hur som helst så hade jag klåda på mitt ena bröst för ett tag sedan. Rev så att det gick hål. Förmodligen nån reaktion från såna där bodyspray jag har använt. 

Jag skulle smörja in bröstet och upptäckte då en knöl. Den kändes väldigt tydligt. 

Jag undersöker aldrig mina bröst så hur länge den har varit där vet jag inte. Men jag kände att nåt inte stämde. 

Slog ändå bort tanken snabbt och struntade i den. 

Men kunde inte riktigt släppa det och under nån vecka kände jag nästan maniskt på den. 

Bad mamma känna om hon kände den, Japp. Det gjorde hon. 

Även Micke. 

Berättade det för en vän. Och alla sa typ samma sak: Ring läkaren. 

Vilket jag gjorde. Han sa i princip:

-Det är utan tvekan en knöl.

Remiss till mammografin. 

Idag var det dags. Trodde jag skulle åka dit , bara göra röntgen och sen åka hem. 

Tänkte att det är klart det inte är nåt. Jag kanske bara har inbillat mig 

Eller så är knölen borta. 

Det var den inte. Tyvärr. 

Jag fick sätta mig i väntrummet för att träffa en läkare. 

Började bli lite nervös. 

In i ett annat rum. Pratade med läkaren som ville göra ett ultraljud på knölen. 

Medan hon gjorde det var hon helt tyst. Sen sa hon till sköterskan i rummet:

- Du kan beställa en tid till cytologimottagningen direkt. 

Cytologimottagningen? Det lät ju så där. Tänkte att det kanske inte var till mig hon menade. Att det var till nån annan patient. 

Hon gjorde klart undersökningen. Sa att knölen måste punkteras/ tas cellprov på. 

Vidare till cytologimottagningen. 

In där. Träffa ny läkare som kände. 

Fick lägga mig ner. Han tog fram en nål som han sedan körde in i bröstet och tog celler ifrån. 

Han gjorde om det tre gånger. Aj!

Kände mig svimfärdig. Gjorde eg inte så ont. Var nog mest hela grejen. 

Han sa att nu skulle han skicka iväg proverna för att se om det rörde sig om en godartad eller elakartad förändring. 

Mamma hjälp. 

Kände mig som ett litet barn som ville hålla handen. 

När jag kom ut till Micke i väntrummet började jag storgråta. 

Många blandade känslor. Chockad. Trodde ju att jag bara skulle göra mammografi sen åka hem. 

Omtumlad. Orolig. Stressad 

Och rädd...

Nu måste jag vänta på svaret i ca en vecka. 

Kommer bli en jobbig väntan. Olidligt!

Tror och hoppas än att det inte är nåt farligt. Klart det inte är. Det får det inte vara. 

Är glad att jag ändå gick och kollade knölen. Jag som tänkte att jag inbillade mig. 

Snälla...undersök era bröst. Säg inte:

-Äh det är bara en ofarlig knöl. Typ en cysta eller nåt. 

Oftast är det en ofarlig förändring. Men den bör ändå undersökas. Gå på mammografi. 

Ta vara på den möjligheten. 

Idag bara gick musten ur mig totalt. 

Mera läkarbesök. Ännu mer bekymmer.

Varför händer allt mig? 

Frågan är:

Hur mycket mer ska jag orka?

Nu vet ni...om ni träffar eller möter mig och jag beter mig konstigt, är tyst eller disträ. Så är det för att jag kommer nog inte att fungera riktigt innan jag har fått svaret på proverna idag. 

Jag håller på att deppa ihop. 

Varför händer allt mig? 

Nu ligger jag i sängen och försöker vila. Fryser och mår illa. Är nog fortfarande lite chockad. Och skärrad.

Ska ut och gå sen. Och rensa tankarna lite. 

Åt en semla förut. Behövde tröstäta. Sa visserligen att jag ville ha en liten men den här var pinsamt liten. Klen tröst. 

Men god var den iallafall. Även om jag inte hann känna smaken så mycket. 

Gapa, tugga, svälj...slut. Snopet!

Just nu tycker jag väldigt synd om mig själv. Med all rätt, tycker jag.  Menieres. Trasslande balansorgan. Trasig trumhinna. Och knöl i bröstet...

Men nu kan det ju knappast bli så mycket värre...eller?

Wish me luck. Håll tummarna för bra provsvar!