Klockan ringde 07. Dels för att smygstarta dagen innan allvaret. Imorgon börjar Emma förskoleklass. Slut på sovmorgon.
Att få upp Emma idag fick över förväntan.
Själv drog jag ut och sprang.
Hoppades på att orka 4 km. Och det gjorde jag men det var precis att jag klarade det. Helt slut. Var stum i benen och fick håll.
Har verkligen tappat allt ....
Men men. Det är bara att kämpa på. Men det är vid såna här tillfällen jag inser att jag aldrig kommer få höra
You are an Ironman
Hehe
Jag är envis, absolut. Men när det inte går som jag vill ger jag gärna upp.
Hatar dessutom att vara "dålig". Eller rättare sagt göra ett sämre resultat än jag brukar. Som nu. Klarar knappt att komma under 6 min/km när jag springer. Gaaah!
Det märks även på vågen att jag inte tränat på länge. Musklerna försvinner.
Har tappat lite i vikt beror nog delvis på hur jag mår oxå. Brukar tappa vikt när jag inte mår bra eller är orolig.
Idag ska Emma, jag och mamma till Länsmuseet och titta och ta en fika där. Mys.
På tal om Ironman och hjältarna. Jag glömde hylla andra hjältar igår, funktionärerna. Vad vore allt utan dom? Förmodligen katastrof.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar