Mår inte alls bra.
Vaknade med huvudvärk och en känsla av att bara vilja dra täcket över huvudet och inte gå upp.
Pallrade mig upp ändå. Kröp ner bredvid Emma och sög i mig lite kärlek och energi.
Vi cyklade till skolan. Så härligt att se hur hon trivs där. Hon har knappt tid att säga hej då.
Är man överdrivet känslig när man ,som jag, står och tittar in i klassrummet, ser sitt barn och blir alldeles tårögd?
Jag hinner liksom inte riktigt med. Hon har blivit så stor, så snabbt. ❤
På riktigt, jag vet inte vad som händer med mig. Är inte ofta jag kan säga orden:
-Jag mår inte bra.
Brukar alltid förtränga eller skaka av mig och bita ihop men fan, nu mår jag inte bra alltså.
När jag fick diagnosen Menieres så fick jag antidepp utskrivet. Jag tog det ett tag men nä, inte min grej. Kände mig konstig. Avtrubbad. Slutade med dom.
Men nu kan jag förstå varför man får det utskrivet. Den här sjukdomen tär rejält.
-Du måste tillåta dig att må dåligt Malin. Du är sjuk och det är jobbigt sa en läkare. Det kommer komma i kapp dig till slut.
Ja... Nu har det väl kommit ikapp antar jag.
Men så kommer dom där tankarna
-Äh, så farligt är det väl inte. Har jag rätt att gnälla? Det finns ju dom som har det mycket värre.
Det är jobbigt med en sjukdom som inte syns utanpå. Svårt för andra att förstå.
Och jag gillar inte riktigt att prata sjukdomar hela tiden. Eller framhäva att jag har ont eller är sjuk. Det känns så tråkigt. Och så finns det andra som är bra på att göra det. Jag överlämnar det åt dom istället. Får känslan ibland av att en del vill vara sjuka. Märkligt.
Och en del kan inte bry sig om andra utan har det alltid värre själv. Tragiskt.
Nu ser jag på Nyhetsmorgon. Har ätit frukost framför tvn. Köpte med färska frallor hem. Lite vardagslyx. Because I'm worth it.
Sitter och funderar på vad fredagens krönika ska handla om?
Och hur fanken ska jag hitta energi till att skriva den?
Gaaah! Jag orkar inte med mig själv när jag är så här orkeslös och tom på energi.
Jag beundrar dom som klarar av att bara vara. Som klarar av att ha en dag då man gör ingenting.
Jag blir jäkla rastlös så fort jag inte gör nåt. Kryper i hela mig. Moment 22.
Jag orkar inte göra nåt men ändå får jag panik av att jag inte gör nåt.
Ja herre Gud. Jag är nog inte riktigt frisk ändå. Hahaha!
Nähe...nu ska jag vrida lite på mig här i soffan. Vore ju trist om jag fick liggsår oxå.
På tal om nåt annat, våga vägra lightprodukter. Det tillsätts så mycket andra kemiska grejer och sötninsgmedel för att få "light".
Kollar som Malou, Efter tio, nu och blir chockad! Vad fanken stoppar vi i oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar