Tårar

I dag har jag gråtit i princip hela dagen. Många tårar..

Varför? 

Ja ...jag vet egentligen inte. Har helt enkelt inte mått bra. 

Tror sjukdomen har kommit ikapp mig, precis som läkaren sa att den skulle göra. 

Rädd för att ramla. Vet ju aldrig när det kommer att ske? 

Har inte tänkt så mycket på det innan men nu får jag hjärtklappning bara av att tänka på det. 

Otroligt stressande och påfrestande. 

Jag är rädd att jag inte ska orka kämpa mer. Att ljudet i mitt öra ska ta knäcken på mig. 

Rädd att min kropp inte ska orka kämpa mer. Kommer jag klara av att leva med den här sjukdomen? Kan jag bli bra?

Rädd att min hjärna inte ska orka mer. Att den ska bli stressad av det sjuka balansorganet. 

Ja...jag är rädd för att dö. 

Jag känner mig liten och ynklig. 

Men det känns ändå skönt att jag idag har berättat för flera i min omgivning att jag, tuffa starka Malin, mår inte bra. 

Just nu är jag skör. 

Micke stannade faktiskt hemma från jobbet idag. Jag var helt knäckt ett tag. Blev nästan rädd för mig själv. Hur mycket kan man egentligen gråta när man inte vet varför man gråter?

Tog mig dock iväg till jobbet en stund. Behövde frisk luft , tänka på annat en stund och sätta upp nya tider inför veckan som kommer. 

Sen kom älskade Patric hem. Skönt att ha dom ,som betyder mest, nära när man inte mår bra. 

Vi har ätit och fikat och haft en trevlig kväll. 

Jag känner mig så värdelös som tyvärr har låtit Emma få se hur ledsen jag varit idag. Men...det gick inte hålla tillbaka. 

Vi pratade nu ikväll om varför jag var ledsen. 

Hon säger inte så mycket. Men antar att hon tänker desto mer. 

Jag gick en runda nu ikväll. Skönt att få rensa tankarna lite. 

Nu har jag satt mig på inglasade altanen. 

Tänt massa ljus. Dricker te och ska läsa en bok. 

Jag är trött. Sjukt trött. Typ tom. Orkar inte tänka. 

Blir sängen tidigt. Som alla andra kvällar. 

Inser att jag behöver mycket sömn nu. 

Jag vet inte hur jag ska göra med bloggen. Jag tycker det är skönt att skriva av mig. Men samtidigt så tycker jag inte det är kul att bara skriva om tråkigheter...

Kanske ta en bloggpaus. 

Även en fb-paus. 

Bara fokusera på mig själv. 

På att bli frisk. På att må bra igen. 

Det är på tiden nu.