Jagad av hundar

Sitter och kollar på Jagad av hundar. 

Fy sjutton. Bajsar nästan på mig av att bara tittar. Fy fan säger jag bara. Jagad av hundar känns hemskt men att gå i en mörk skog och det dyker upp massa läskiga saker. No way!!! Inte ens om jag vann massa pengar. 

Dessutom är jag lite hundrädd så egentligen borde jag inte kolla på det här programmet. 

Den här dagen startade inte bra. Blev bättre. 

Var bra några timmar. Hämtade Emma och hennes kompis. Vi gick till bibblan en runda sen hem hit för lek och mellis. 

Tjejerna hade jättekul och lekte väldigt bra tillsammans. Jag passade på att städa här hemma. 

Sen blev dagen usel igen. Urusel. Värre än den startade. 

Jag ramlade...igen. 

Emma såg. 

Hon satte sig hos mig. Kramade mig och pussade på mig. Sen fick hon hjälpa mig upp. 

Lilla gumman.

Det gjorde svinont i min rygg/svanskota och på båda armarna. 

Men det gjorde mer ont i mitt hjärta att se rädslan i Emmas ögon. 

Jag brukar försöka att inte gråta eller visa att jag har ont när hon ser men idag kunde jag inte hålla mig. Tårarna sprutade och hon torkade bort dom. 

Känner mig värdelös som låter henne vara med om detta...

Ikväll när hon skulle lägga sig ville hon krama mig hur länge som helst. Hon ville att jag skulle ligga och sjunga för henne. 

Hon somnade gott till slut lilla hjärtat. 

Jag kommer nog inte somna gott. Dels av att se det här skräckinjagande programmet och sen smärtan i min rygg. 

Kan knappt gå. 

Så jäkla typiskt eftersom jag har sett fram emot morgondagen. En dag då det blir mycket gå. 

Men det kanske känns bättre imorgon. 

Hoppas. 

Lär bli blå lite överallt igen. På mina armar och bak nere vid svanskotan. 

Där är jag även helt svullen. 

Jag kan ändå ta den smärtan men smärtan inombords av att behöva genomlida detta elände gång på gång är jobbig. 

Jag känner mig uppgiven...Allt känns hopplöst. 

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

Idag gråter jag. Hoppas på att kunna skatta imorgon...