Sprintlopp

Efter en mysig lunch med min vän Ramona som orkade lyssna på mig och mitt "gnäll" och sen ett mindre roligt läkarbesök kom jag precis hem för att hinna se sprintloppet. Sjukaste sprintloppet i historien. 

Två medaljer. Bra Sverige! 

Fick iallafall bli lite glad av att se det här loppet. För övrigt är det en skitdag. Det suger. Less på livet. Less på allt. Eller mest av allt, less på Meniéres.  

Ska få ny läkare nu. Sture, som är överläkare och specialist på just Meniéres. Han som sprutande in giftet i örat. Och även han som ska göra operationen. 

Fick träffa en annan läkare idag för Sture hade semester och min ordinarie läkare var iväg på nåt akut. 

Den läkaren jag träffade idag gjorde balansövningar som inte alls var bra. 

Han ville inte skicka hem mig förrän han hade pratat med en annan läkare oxå. Hur illa är det egentligen med mig?

Man börjar ju undrar...

Läkaren ville sjukskriva mig helt tills jag har träffat Sture men jag vill jobba tills det är dax. Måste ha nåt att göra. Nåt annat att tänka på. Annars kommer jag bryta ihop. Det är nära...

Är svårt att hålla uppe fasaden. Grät hela vägen hem i bilen. Och även när jag kom hem. 

Jag känner mig bitter...och ledsen. 

Kan man ge upp?

Nu ska jag till gymmet och göra av med lite energi.

Det finns kanske en anledning till att jag inte visar eller berättar hur jag mår. Du finns ju aldrig där ändå. 

Fokus är alltid bara på dig så därför backar jag och "gömmer" mig...