Ambulans

Ja inatt var det inte långt ifrån att jag ringde ambulans. Emma vaknade och fick krupp inatt igen. Men det var hemskt. 

Inte alls som det brukar. 

Hon fick verkligen ingen luft. Hon hade panik och det väste och pep när hon öppnade munnen. Astma?

Vi gav bricanyl och hon inhalerade tre doser  Airomir innan det ens hjälpte lite. 

Jag låg med handen på hennes bröst hela tiden för att känns så hon andades. 

Hon hade det jättejobbigt så till slut, 

resten av natten, fick hon fått sitta upp i soffan och sova. 

Idag är hon hes, rosslig och har väsande andning. 

Hon är alldeles skakig och darrig av all medicin så hon ligger utslagen på soffan nu. Lilla hjärtat. 

Hua. Jag brukar vara lugn när Emma vaknar sådär men inatt kände jag själv paniken. Var väldigt nära att ringa ambulans. 

Bilden av när hon spänner sig , är stel som en pinne, hon stirrar med panik i blicken och försöker få fram: Jag får ingen luft. 

Den bilden sitter fast på min näthinna och

det gör ont i mitt hjärta. Jag blev rädd. 

Vet inte vad jag skulle göra om det hände Emma nåt. 

Nu i efterhand förstår jag inte varför jag inte ringde 1177. Dom hade ju kunnat höra hur hon lät. Tror mer det var astma än krupp. 

Kanske har nässelutslagen något med detta att göra?

Hur som helst så var det läskigt. 

Nu dricker vi varm oboy och äter en slät bulle. 

Micke är hemma med Emma idag. 

Jag har ju ett jätteroligt läkarbesök att se fram emot. Eller inte!

Nervös som fanken. Mår illa bara jag tänker på det. Tur att jag ska träffa Ramona innan och få lite positiv energi.❤

Hittade en söt liten lapp från Emma precis som hon hade satt upp 

Tänker på dig min gamla ( nyfunna?) vän som har gjort en väldigt jobbigt sak idag. Avundas dig inte. Hoppas det gick bra och att du slipper träffa slangen på det viset igen på väldigt länge ;)