Provrörsbefruktning

Vi har fått frågan ett antal gånger om vi inte ska skaffa ett barn till. 

Skaffa? Som om det vore så himla enkelt. 

Visst, alla vet väl inte att vi har gjort en provrörsbefruktning. 

Men ibland känns det som att vissa tycker man är konstig om man bara har ett barn. 

Nu har jag förvisso två. Men Emmas storebror är ju i princip vuxen nu. Micke har däremot bara ett. Och han är själv ensambarn. 

Det är inte bara pga att vi inte orkar ta oss igenom en provrörsbefruktning till som vi har valt att inte ha fler barn. Det är ett gemensamt beslut där vi kom fram till att vi är nöjda. 

Vi har det bra så här. 

Man kan faktiskt vara nöjd med "bara" ett barn. 

Emma kanske hade velat ha ett mindre syskon. Hon säger nu att hon inte vill det. Hon är nöjd med "brorsan". Emmas storebror som betyder väldigt mycket. Och trots ålderskillnaden så har dom starka band och fin kontakt. 

Han kommer alltid ta hand om lillasyster. Det vet jag ❤

Kanske ändrar sig Emma och vill ha ett småsyskon. Kanske kommer hon sakna ett när hon blir äldre. 

Men...vi kan inte skaffa barn för att Emma ska få ett småsyskon. 

Man "gör" barn av kärlek. För man verkligen vill. För att man längtar efter ett barn. 

När man får ett barn är det ett livslångt engagemang. 

Det är många vakna nätter, snorpapper , antibiotikakurer och spyspann. 

Det är blöjor och många maskiner tvätt.

Det är många strider med både vinst och förlust. 

Man ska trösta. Lyssna. Förstå. Finnas där dag som natt. 

Vara en bra förebild. 

Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. 

Prata, älta, diskutera och upprepa. 

Skratta. 

Kramas. 

Leka.

Ge ofantligt mycket kärlek. 

Ha kraft. 

Flera kilo tålamod.

Ett bra minne. 

Fast att man kanske vill ligga kvar i sängen på helgen så ska det skjutsas till kalas, träningar, tävlingar och matcher. 

Man får lägga sig själv och sina egna behov åt sidan väldigt många gånger. 

Man har ofta dåligt samvete. Man måste jobba för att få pengar, barn kostar, livet kostar. Men ändå vill man vara med sitt barn så mycket som möjligt. 

Man är ständigt orolig att något ska hända. 

Pjuuuh. Inte konstigt att man flippar ur ibland. Eller att man är konstant trött. 

Att vara förälder är fan ingen lek. 

Men...ett barns kärlek och kärleken till ett barn går inte mäta sig med något annat. 

Jag är så tacksam över att jag har fått möjligheten att bli förälder till mina fina barn. 

Lycka ❤