"Lapplisa"

Tjihoooo vad glad jag är. Känner mig helt lycklig i kroppen. Chefen på Östran hörde av sig och hyllade dagens "feelgood"-krönika, som hon kallade den.

Hon tycker jag skriver bra och dom vill att jag börjar skriva varje fredag. 

Helt galet. Nån tycker jag skriver bra. Jag fattar ju fortfarande inte det där. Är så självkritisk så det är hopplöst.

Tror aldrig att jag kan göra nåt bra. 

Jag skulle fundera på saken. Jag vill... Men vet inte om jag orkar. Kommer jag hitta på mer att skriva om?

Jag måste nog opereras först för att se hur jag mår efter innan jag tar ett beslut. 

Älskar verkligen att skriva och skriver bättre under press när jag egentligen har ont om tid, deadline. 

Borde fanken ta tag i att skriva på min bok. 

Huvudet är så fullt av idéer men jag tar mig inte tiden. 

Sen gör sjukdomen att jag har svårt att sitta länge och fokusera på nåt. 

Fasen...jag skulle vilja börja jobba på en tidning tror jag...

Skulle vara kul att göra reportage och skriva artiklar. 

Fredag igen. Det blir en runda på stan. Lämna in vår router i 3 butiken. Uträtta andra ärenden. Äta lunch. Storhandla. Som alla andra i Kalmar gör idag. Lönefredag. Inte för mig dock men för många andra. 

Idag har vi varit gifta i 5 år. Jisses vad tiden går snabbt. Jag hade helt glömt bort det. Micke fick påminna mig. Hehe 

Ha en bra dag 

Krönikan:

Jag erkänner. Jag har varit en "lapplisa". En sån som skriver lappar istället för att säga vad dom tycker, face to face.

En sån där störig jäkel som har satt upp lappar på jobbet "Din mamma jobbar inte här" istället för att bara be"prao Ove" att diska sin mugg.

Mår vi verkligen bättre av att gå och störa oss och muttra bakom ryggen på någon där ett enkelt samtal kan lösa allting?

Man ser och hör ständigt om anonyma lappar i trappuppgångar och i brevlådor. Lappar som bara skapar massa irritation och negativ energi.  Varför är vi så rädda för att konfrontera varandra? Tror vi att problemet försvinner om vi skriver en lapp? Det är ju snarare en envägskommunikation.Dom där lapparna är oftast också ganska avslöjande och det går ändå att läsa mellan raderna om vem den anonyma"lapplisan" är.

Visst, jag tycker att det är enormt äckligt med hundbajs som ligger överallt eller fimpar som slängs hit och dit. Men dom slarvpellarna som skräpar ner är förmodligen gansk brylösa och skiter fullständigt i en arg lapp. Ibland är det helt enkelt ingen idé att leka amatörpolis

Jag fattar väl att ibland finns stora problem, större än enodiskad mugg, ludd i torktumlaren , oupplockad hundbajs, felparkerad bil eller någon som har spelat hög musik. Problem så stora att prata med en enskild individ inte löser något,men då hjälper förmodligen inte en lapp heller.

Jag skriver inga lappar längre. Jag lägger ingen energi på såna onödiga saker. Jag kanske inte säger till "prao-Ove" heller utan diskar helt enkelt hans mugg istället. För mig är det inget problem. Det tar lika lång tid att diska muggen som att skriva en lapp. Och kanske gör Ove nåt för mig som jag inte ens har tänkt på. Jag tycker att vi lägger alldeles för mycket energi på värdsliga saker. Mycket gnäll i onödan.

När jag åkte buss för ett tag sedan kunde jag inte undgå att höra ett par damer som pratade om brunchen på Herr Kamprads varuhus. Det serverades inte det...och inte det....och det var minsann bättre med riktig hotellfrukost. Eh? Men varexakt är problemet där? Ät på hotell istället då! Snacka om att skapa problem som egentligen inte finns. Jag önskar att jag hade haft mod att säga:

- Vad förväntar ni er av det priset som brunchen serveras för?

Usch, gnällspikar ger mig gåshud. Inte av njutning utan av obehagsrysning.

Vi är så himla duktiga på att gnälla och skälla när något är fel men inte lika snabba på att tala om när vi är nöjda och något är bra. 

Jag var i en butik i stan ganska nyligen och fick bra hjälp av en tjej som jobbar där. Jag har fått hjälp av henne förutockså och tycker att hon är duktig. Innan jag gick därifrån gav jag henne beröm för hennes bemötande och kunskap. Hon blev förvånad men väldigt glad. Jag kände mig stolt och tillfreds. Det är så himla mycket roligare att hylla än fälla.

Prova vet jag. Använd den här fredagen till att göra det där lilla extra för någon och sprid lite positiv energi. Och vet du, jag är så glad att just DU läser min krönika. Trevlig helg!