Aj!

Startade dagen med att dra till gymmet efter att jag hade lämnat Emma. 

Hem o softade. 

Uträttade en del ärenden o måsten. 

Tog en pw ( blev blå under foten igen vid lilltån. Svullen och öm. Märkligt??!! )

Hämtade Emma

Hem och städade lite. 

Skulle hämta moppen i tvättstugan. BAAM  BOOM dunk dunk dunk 

Ramlade. Slog mig så in i... i ryggen. 

Nere vid ryggskottet. 

Svullen och alldeles bucklig. Ont som f**n.

Det small till rejält. Jag tappade nästan andan. 

Fick en chock. Det är så läskigt när jag absolut inte är beredd. 

Grät. Emma satt hos mig o tröstade mig. 

-Vad skulle du ner dit för mamma?

Sen hjälpte hon mig upp. 

Lilla gumman ❤

Jag frågade ju läkaren, senast jag var där, varför jag ofta ramlade i trappan. Det var för att då använder man många muskler och mycket balans på en och samma gång så det var inget konstigt alls tydligen. 

Men jag måste ju för sjutton kunna gå ner i vår källare????

Försökte verka oberörd för att Emma skulle slippa oroa sig men det var svårt. 

Jag blir ju så rädd, skärrad och ledsen. 

Emma ville att vi skulle rita. Så vi satt en lång stund och ritade. 

När vi sitter så där, alldeles lugnt och stilla, så pratar vi en hel del. 

Vi pratade om vänner. Hur man ska vara emot andra. Att våga säga ifrån när någon säger något dumt eller är taskig emot någon. 

Vi pratade oxå om kärlek. Om killar. 

Emma har funnit en ny kärlek. Han går inte i hennes klass men han har ändå bjudit henne på sitt kalas på söndag. Det är stort och Emma är lite spänd och nervös :)

Den kärleken, den kärleken. ❤

Emma ville absolut att jag skulle färglägga Monster high tjejen (Clawdeen Wolf) men jag tycker egentligen helst om att bara rita med blyerts. 

Det är bara monster high för Emma nu och hon planerar sitt födelsedagskalas för fullt. Monster high-tema vill hon ha. 

Nu ikväll har jag packat. Förut, precis när jag ramlade , tänkte jag att jag inte skulle kunna åka till Sthlm. Rädd att ramla. Bli yr. Och svårt att sitta på en buss i 5 timmar med ryggont. 

Men joooo, det här jag sett fram emot så mycket. Nu ska jag åka. Jag behöver en paus från "sitta hemma och tycka synd om mig själ" dagarna. 

Jag behöver Lotta-energi. 

Imorgon em när jag kommer fram ska jag möta upp Patric (han är där på en jobbgrej) och hänga med honom några timmar innan jag drar vidare till Lotta. 

Nu halvligger jag i soffan.

Har svårt att sitta. Det gör ont. 

Har tagit en värktablett. Känner mig trött. 

Blir nog snart sängen. 

Tänkte ställa klockan tidigt och gå en runda innan frukost. 

Kan vara skönt att röra på sig innan en lång bussresa. 

Men jag får väl se imorgon hur det känns i ryggen...och den blåa tån. 

Kan inte sluta titta på den härlig bilden jag tog på Emma igår när hon låg i en lövhög. Så fin. Så levande. Den måste jag förstora upp. 

❤❤❤