Kartellen

Ni vet när man känner ett konstigt obehag i kroppen. Tryck i bröstet. Lite panikkänsla. Frustration. 

Jag var tvungen att springa förut. 

Det blåste en mindre storm ute men jag ville ändå ge mig ut.

Det var ett tag sedan jag sprang. Och senaste gångerna har det gått riktigt trögt att springa. Men idag var jag taggad. Jag behövde springa av mig lite negativa tankar. 

Trots motvind så orkade jag ändå springa 4 km. Inte alls lika snabb som jag har varit men ändå bättre än på ett bra tag. 

Frustration, envishet och bra musik is da shit. Idag körde jag Kartellen på högsta volym. 

"Fallen ängel, utan vingar

Som aldrig haft nåt annat val än att leva eller försvinna
En fallen ängel reser sig igen
Igen och igen
Vi lever genom minnena än
Igen och igen"  

/Kartellen

Det här förbannade irriterande örat jag har tar sönder mig. 

Jag orkar snart inte. Jag försöker härda ut. Bita ihop. Men fan...mitt tålamod och orken börjar ta slut...

Ibland vill jag bara skrika rakt ut. Gråta hysteriskt. Slita mig i håret. Inte för att det skulle hjälpa men...jag måste göra av med frustrationen.

Det var därför jag sprang idag.

Det hjälpte. 

Har varit trött och avslappnad hela kvällen. 

Det har varit en ganska soft dag. 

Har röjt lite här hemma. Jäklar vad saker jag har som aldrig används. Sälj! Sälj! Sälj!

Emma och jag tog en fika hos mamma efter att jag hade hämtat henne. 

Sen åkte vi hem och tog det lugnt. 

En kompis till Emma kom hit en stund. Sen gick dom hem till henne och jag passade då på att springa. 

Min krönika är klar. Och jag har fått godkännande av sonen att den kommer i tidningen. 

Den handlar om honom. Om flytten. Separationsångest. Och om tänder (?! )

Kommer på fredag, läs den vet ja!

Drygt en vecka tills jag åker till min vän Lotta. Längtar ...❤