Jag har rannsakat mig själv och funderat en hel del på människor runt mig.
Det finns någon i min närhet som har ett beteende som jag inte riktigt tycker om. Ständigt på språng och aldrig riktigt närvarande.
Jag kan inte riktigt få grepp om personen. H*n säger en sak men gör en annan. H*n kan i ord och skrift säga mycket men i handling visa väldigt lite.
Kan känna igen mig själv så som jag var förut.
Ville så mycket och gjorde så mycket att jag glömde bort mig själv och det som egentligen var viktigast runt omkring mig.
Jag gjorde mer för andra än för dom som verkligen behövde mig.
Det var väldigt viktigt med ytan. En fasad för att slippa blotta det inre.
Nu är jag glad att jag jag slutat lägga energi på människor som inte förtjänar det. Eller tid på saker som är oviktiga.
Att jag inte stressar från ett ställe till ett annat. Att jag försöker vara närvarande.
Att det viktigaste är min familj och mina närmsta vänner. Inte alla ytliga.
Förut var det väldigt viktigt med ytan för mig. Fasaden. Nu vill jag bara må bra.
Och jag inser också hur snabbt livet kan förändras.
Hur viktigt det är att ta vara på alla stunder. Livet går inte i repris. Det går inte pausa eller spola tillbaka.
Under dom här månaderna som jag har varit sjuk har jag insett mer vad som är viktigt för mig.
Jag har haft möjligheten att vara mer med min familj. Att vara mer närvarande.
Att kunna ge mina barn all den tiden dom behöver.
Jag läste i en länk som en vän hade lagt ut på fb att det pratas en hel del om föräldrar som curlar sina barn.
Men att det oxå borde uppmärksammas att det faktiskt finns barn som behöver få curlas ibland.
Stressande föräldrar som aldrig kan vara närvarande. Som aldrig tar sig tid att leka, läsa eller lyssna.
Som erbjuder dator , tv eller godis för att få egen tid.
Jag curlar men jag skäms inte över det.
Jag är närvarande och jag har tid.
Jag vet vad som är viktigast för mig.
Det har varit bra för mig att få den här tiden att tänka. Att få stanna upp lite...
"Fyll inte livet med dagar. Fyll dagarna med liv" Låter lite som en klyscha men ack så sant!
Sov gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar