Krönika

Jag hade lovat mig själv en stressfri jul. Det har gått bra, fram tills nu. Andas? Pyttsan. Jag stressar till och med med andningen. Hyperventilerar.

För att undvika stress sägs det att man ska prioritera och planera. Men det är ju det jag gör! Jag planerar allt in i minsta detalj, skriver "to do-listor" och kom-ihåg-lappar. Jag skickar till och med sms till mig själv så att jag absolut inte ska glömma nåt. Ändå glömmer jag. Ju mer jag stressardesto mer kaos blir det. Och "to do-listan" bara växer.

Men frågan är varför jag stressar? Vems krav och förväntningar är det jag försöker leva upp till? Förmodligen bara mina egna. Men jag vill ju gärna att det ska bli perfekt. Att alla ska vara nöjda och glada.

Fast jag glömde bort en liten detalj. Jag glömde att fråga vad min familj tycker. Jag bara kör på, stressar, är hysterisk och har panik. Att jag aldrig lär mig. Varje år är det likadant.

Herre gud. Jag hinner. Vi hinner. Det är ingen som dör om det blir köpta köttbullar och kroppkakor. Mannerströms recept på inlagd sill i all ära, men Abbas funkar minst lika bra. Skinkan gör svärmor alldeles perfekt och det ska hon få fortsätta med. Julbak är överskattat. Vi gjorde pepparkakor. Men ingen tycker om dom. I den här familjen tycker vi att köpta är godast. Mor Annas på burk ska det vara. Inte Mor Malins tjocka och brända.

Lussebullar äter jag hellre borta än hemma. För jag är värdelös på att göra dom. Man skulle kunna slå ihjäl nån med mina.Julgodis, jo visst. Nån bit kanske, men sen får man panik över att man måste äta upp allt. Och när man har ätit upp allt så har man ångest över det. Och likadant är det med julmaten.   För slänga går ju inte. Tänk på barnen i Afrika.

Julen handlar väl mest om att man ska umgås, koppla av och ha kul. Vi borde planera tillsammans hur julen ska vara. Hela familjen ihop. Låta barnen vara delaktiga. Hur vill dom ha det?

Om vi lät vår dotter bestämma skulle vi nog öppna alla julklappar direkt på morgonen. Helst kvällen innan. Skit i tomten liksom. Hämta mat från McDonalds, se en film, dricka julmust tills den bubblar ut genom näsan och äta godis tills vi kräks. Ja varför inte? Det sistnämnda kan man väl undvika men varför inte göra som man själv vill. Skapa sina egna traditioner. Varför göra som man tror att det ska vara. Som"alla andra" gör?

Man kan väl ha nåt litet mellanting. Jag gillar traditionen att familjen ser Kalle Anka ihop, och när det är slut knackar tomten på dörren.

Men när man äter, vad man äter och hur resten av dagen och kvällen ser ut spelar egentligen ingen roll. Bara vi är tillsammans. Att vi mår bra.

Nu ska jag stanna upp, andas lugnt och prioritera. Denna julen får bli som den blir. Och jag tror att den blir förbannat bra ändå. Kanske rent av den bästa.