Krönika

*funderar*

Nu visade jag precis i text vad jag gör. Det är så man gör nu för tiden.

Det jag funderar på är om jag ska skicka julkort i år. Är det ens någon idé att skicka julkort? Alla har ju Facebook eller Instagram. Jag kan ju skriva god jul där.

Vykort. Dom traditionella vykorten känns utrotningshotade.När en släkting eller vän var på semester förr i tiden visste man inte hur personen hade haft det förrän resan var över, eller när ett vykort damp ner i brevlådan. Nu vet man i princip vad som händer  varje timme när någon är iväg på en resa.

Vi uppdaterar flitigt om allt vi gör och förtydligar ofta vår sinnesstämning med "smileysar". Visuell  information, en ersättning för kroppspråket.

Hur ofta använder du dig av "smileysar" när du mejlar, smsar eller Facebookar? Personligen går det av bara farten. Lite för att förtydliga mitt budskap. För att mottagaren inte ska missförstå mig utan läsa det jag skriver med samma känsla som jag vill förmedla.

Men ibland kan jag själv tycka att det känns en smula märkligt när jag skriver ett sms till någon, men får till svar applåderande händer och en tumme upp.

Eller när man får en grattishälsning med bilder. Ballonger, tårtor och paket.  Bara bilder. Inga ord. Då försvinner känslan på något vis. Vad hände med att skriva grattis? Eller framförallt: vad hände med att ringa och säga grattis? Cyberkommunikationen har tagit över.

Hjärtan används flitigt hit och dit. Kanske en aning överdrivet ibland. Jag tvivlar på att man överöser med så mycket kärlek i det verkliga livet. Men visst, kanske vågar en del uttrycka sig mer när man får använda "smileysar"? Och många gånger kan det lätta upp stämningen lite. Skämt och ironi kan vara svårt att avläsa när man inte hör ett tonläge och då kan smileysar vara pricken över i:et.

Det kan vara kul i måttliga mängder, men det måste väl ändå finnas en gräns? Långa rebusar av bilder och figurer som skrattar, blinkar eller räcker ut tungan känns nästan bara löjligt.

Jag förvånas ibland även över hur slarvigt en del skriver.Rättstavning, vad är det? Man struntar i kommatecken, stor bokstav, punkt och annat.  Mycket särskrivningar,förkortningar och skrift i talspråk.  Man kanske med härlig kalmaritiska säger, "En kåv me brö på laamtåjet vore väl gutt?". Men inte skriver man väl så? Möjligen i ett sms eller i en chatt till någon man känner väl.

Fast det finns värre saker att haka upp sig på än hur folk skriver, stavar och missbrukar "smileysar". Det viktigaste är väl ändå att man förstår och att budskapet går fram.

Fredag igen, gott folk. Det ska jag fira med lite chirre, dirre och lärre. Gutt å d då va! *ler*