Måtte det vara en kort period av trots vår fina lilla dotter ska gå igenom för det här börjar bli otroligt tröttsamt.
Emma är som förbytt.
-Nej! , är hennes nya favoritord.
Nej till allting. Saker hon gillat innan funkar inte alls längre.
Grinig, tjurig och envis som synden.
Trilsk och bråk hör till vardagen. Lilla fröken Emma har blivit stora fröken tvärtemot!
Man hänger inte heller riktigt med i svängarna.
Allt kan vara frid och fröjd tills man plötsligt har gjort eller sagt något som är fel.
Då skriker hon , springer in i sitt rum och smäller igen dörren.
Det sparkas på grejer och slängs saker.
Pjuuuh!
Det bor ett monster i vår dotter.
Tålamodsprövande? O Ja! Nu får man veta att man lever.
Ibland vill jag oxå lägga mig ner och bara skrika. Trött på att fjäska, lirka och bita ihop. Allt bara för att det ska vara lugnt.
Men, vem har sagt att det ska vara enkelt att vara förälder?
Det här är en prövning vi ska ta oss igenom och när den är över väntar nästa. Underbart!
Förmodligen är Emma den som har det värst. Att brottas med ett monster varje dag kan inte vara lätt.
Ibland när det har varit bråk och tjafs och allt har lagt sig och är som vanligt igen så brukar jag fråga Emma varför hon gjorde som hon gjorde.
Oftast svarar hon :
-Jag vet inte.
Kanske är det så att hon verkligen inte vet.
Kanske bara "monstret" vet.
Som tur är så hur jobbigt det än är emellanåt så är kärleken till sina barn större än något annat. Den övervinner trotset och man biter ihop. ( i bland så att gör ont i käkarna ) Man räknar till hundra , oftast tusen och enklast är om man bara försöker skratta åt "eländet" .
Det går ju över, eller hur?
Och ett leende, en kram eller bara en glad liten tjej gör att man har glömt allt.
Underbara och älskade lilla barn!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar