Krypa till kojs

Det kunde vart värre. Eller hur? Man måste ju tänka positivt. Jag lever och mår ju ganska bra trots allt.
Det finns ju dom som har det mycket mycket mycket värre.
Jag försöket tänka positivt och hålla humöret upp. Iallafall utåt sett men...inombords känns det ganska tufft.
Jag känner mig uppriktigt sagt, riktigt jävla ledsen.
Detta hindrar mig från att leva ett normalt liv.

En del av mig tycker det känns skönt att få en diagnos. Att få veta vad det är.
Den andra delen av mig tycker att det är läskigt. Nu funderar jag ännu mer.
Oroar mig över saker som inte ens har hänt. Och kanske inte ens kommer att hända.

Jaja, det är väl bara att ta en dag i taget helt enkelt.

Tack för alla fina hälsningar, samtal och sms idag.
Det värmer mitt hjärta.

Och nu...nu kommer jag försöka släppa den här jävla skiten ett tag.
Jag mår ju mestadels bra och det är väl det jag får fokusera på!

Nu ska jag krypa i säng. By The way, varför säger man krypa i säng? Eller som min man säger, krypa till kojs. Vadå kojs?

Jag ska gå och lägga mig i min säng. Inte krypa till nån koja!


Natti natt



- Posted using BlogPress from my iPhone