Att våga vara sig själv

Jag har senaste dagarna lärt mig att det inte alltid är bra att säga vad man känner och tycker.
Det bästa är att vara tyst. Det blir enklast så.

Men personligen tycker jag mer om dom människorna som vågar säga vad dom tycker, tänker och känner.

Och visst är det väl så att om man tycker om någon väldigt mycket och känner sig trygg med den personen, är det inte då man ska våga vara sig själv,våga visa alla sina sidor och våga säga vad man känner?

Jag sa vad jag kände. Jag säger inte att det var rätt men det var vad jag kände just då.
Men jag borde nog ha varit tyst...


Idag har jag varit och uträttat en del ärende med Micke.
Vi har bl a köpt färg till Emmas rum. Vi ska måla om där.
Jag har även spraymålat ett par pallar en stol.
Gammalt blir som nytt. Me like!

Jag tog en pw, men det blev en kort en. Hade tänkt gå längre men efter fallet igår så är jag öm i ryggen så jag pallade inte att gå så långt.

Håll tummarna för att jag slipper falla eller få yrsel imorgon för då ska jag till Ullared.
Men skulle nåt hända så har jag dom bästa "assistenterna" med mig, Anders och Helena.
Så jag känner mig ganska lugn ändå.

Det är nackdelen med den här sjukdomen. Jag börjar bli rädd för att göra grejer. Iallafall att åka iväg själv på nåt. Känns som att jag alltid vill ha med mig någon som jag vet kan vara en hjälpande hand om jag blir yr, behöver kräkas eller ramlar.

Sedan yrseln och allt ramlande började så har jag känt en konstig oro inom mig.
Hoppas det går över snart...

Ska lägga mig tidigt så att det blir nästa dag snabbt.
Som ett litet barn som längtar efter julafton.
GeKås är julafton för mig ;)







- Posted using BlogPress from my iPhone