Känslig

Jag måste vara jordens känsligaste människa. Lipar för allt. Idag på morgonen så sjöng Emma luciasånger för oss. Det var så fint och jag började gråta. Tårarna rann. 

Emma tror nog jag är knäpp. 

Ibland när hon skrattar mycket så får jag tårar i ögonen. Så härligt att se henne så glad och lycklig

När hon säger att hon älskar mig kan jag börja tokböla. 

Sitter och kollar musikhjälpen nu och får tårar i ögonen. 

Som sagt, jordens känsligaste. 

Jag har alltid varit likadan så jag kan liksom inte skylla på att jag är i klimakteriet eller nåt. 

Har faktiskt blivit extra känslig sen jag blev sjuk. 

Och jag har blivit väldigt annorlunda. 

Pratade med MU om det igår. 

Han märker klar skillnad. 

Jag är lugnare. 

Stressar inte alls längre. 

Har inget behov av att hitta på miljoner grejer eller boka upp mig på saker. 

Kan vara extremt rastlös ibland men vill ändå helst bara vara hemma. 

Är trött och sover mycket. 

Kan sova mitt på dagen. Vill lägga mig tidigt. Måste vila ofta. 

Planerar inte allt lång tid innan utan tar mer dagen som den kommer. 

Säger nej till saker.

Allt det där är väl till en fördel för mig. Tar det lugnare. Stressar inte. Så lite måsten som möjligt. Sen kan man ju inte räkna med December då det är födelsedag, kalas, jul mm. 

Men generellt är jag nog mer en lugnare person 

Men så det negativa

Ständigt orolig och nervös för att ramla. Bli yr. Kräkas. 

Ont i huvudet. 

Svårt med mycket folk , stim och massa olika ljud. Jag klarar av det en stund när jag är mitt i det men efter är jag helt slut i ett par dagar. 

Inte så mycket kraft och ork. 

Ganska energilös. 

Sämre tålamod. Suset i örat gör mig disträ och ofokuserad. Svårt att vara med i samtal om det är flera personer. 

Ofta ledsen...less. 

Tappar det sociala. Orkar inte umgås. Orkar knappt höra av mig till familj och vänner. 

Vilket resulterar i ständigt dåligt samvete för att jag inte är som jag borde och brukade vara. 

Jag räcker inte till längre...

Myskläder, soffan och Ipaden är mina nya bästa vänner.

Men som Winnerbäck sjunger:

Ingen ska se mig gå ner mig. Jag kommer tillbaka. 

Om en vecka sjukhuset igen

Snart är jag samma gamla vanliga Malla igen.