20 år

Vart tog åren vägen?

Idag fyller min älskade "lille" son 20 år. 

För 20 år sedan kom han alltså ut. Kritiskt tillstånd, dåliga hjärtljud.  Utdragen med tång kom han ut med navelsträngen runt halsen. En liten fis. Bara 48 cm lång. 

Kärlek från första stund. Som jag älskar detta barn. Ja för mig är han fortfarande ett barn. Så länge jag lever är jag mamma o han mitt barn. 

Vi har starka band Patric o jag. Och jag tror det alltid kommer att vara så. 

Vi kan prata om allt. Skälla skrika vara arga ( det är mest jag som står för den biten) vi kan säga förlåt, gråta, skratta hysteriskt ( vi har samma humor ) 

Jag har så himla kul tillsammans med Patric. 

Han är inte "bara" min son utan även en nära vän. 

Jag är så stolt över honom ,allt han gör och åstadkommer. 

Mindre stolt över vissa saker han gjort i livet men vem har inte gjort "dåliga" saker. Man lär ju av sina misstag. Jag har alltid funnits vid hans sida. Och kommer alltid göra. No matter what. 

Mina fina "lille" kille. Älskar dig så otroligt mycket. ❤

Är så glad att jag har så bra kontakt med hans pappa. Även han en viktig person för mig. Någon som betyder väldigt mycket. Vi två skapade ju det bästa jag har. ❤ ( ja Emma är oxå det bästa jag har men det behöver jag väl inte skriva. Ni fattar ) 

Vi var som Patric är nu när vi satt där på BB och hade blivit föräldrar. 

Vi fick bli vuxna fort. 

Men vi har klarat det bra. Eller hur Martin? :)

Jag letade fram Patrics första kläder. Blev 

sentimental. Tänk att han har varit sååå liten. 

Storlek 40 var det i dom. 

Den lilla koftan stickade min mormor. 

Ja..tänk vad tiden går snabbt. Önskar ibland att det fanns en pausknapp. 

Startade dagen med att springa 5 km. 

Snabbaste någonsin tror jag. 

Nu har jag suttit ute i solen och sugit i mig lite energi. Och kaffe. 

Funderar på att fixa lite i trädgården. 

Tvätta o städa behövs. Men ... Det är rätt skönt att slappa oxå :)

Hipp hipp Hurra för Patric idag