Sittsår i baken

Komiskt att jag har skrivit en krönika som är i tidningen idag om att man borde kunna spola förbi en dålig dag. 

Bara för det vaknar jag och det känns som att det här kommer bli en urusel dag. 

Känner mig inte alls i form. 

Vill bara lägga mig ner och gråta.

Fråga mig inte varför för det vet jag egentligen inte. 

Tycker väl bara lite synd om mig själv helt enkelt. 

Jag har en tendens att göra det ibland. Särskilt när Mr Tinnitus har bråkat med mig hela natten och när jag vaknar så gungig (sjösjuk) så att jag måste sitta stilla på toastolen nästan 10 minuter för att jag inte kan resa mig. 

Sittsår i baken utan att ens vara nödig. 

Hur kul är det?

Har försökt sitta och koppla av en stund nu. Tända ljus och kaffe. Bara jag vaken. Jag och Mr T. Tänk om Mr T hade varit lite mer som Mr Grey. Då skulle det ju inte direkt vara jobbigt att dras med honom varje dag. Då hade han gärna fått störa mig på nätterna. Hö Hö Hö. 

Skulle läsa tidningen men är för trött i huvudet så orden bara flyter omkring. 

Det märks även när jag ska skriva detta inlägget. Får ändra och radera hela tiden för att orden blir fel. 

Tröttsamt. 

Ååå vad jag önskar att jag vara kunde skaka om mitt huvud så att allt bara var som vanlig igen. 

Funderar faktiskt på att låta dom skära av ena balansorganet helt. 

Jag tyar snart inte mer. 

Nu ska jag snart gå bort till ett jobb här i Lindsdal. 

Kul att behöva visa upp sig med den här dåliga sidan idag. Trött. Orkar knappt prata. Hör inget. 

Äsch. Det är bara på med fejksmajlet

och bita ihop så går det nog bra. Eller så får jag väl vara ärlig och säga som det är. 

Jag mår skit i dag. 

Hoppas ni andra får en alldeles alldeles underbar fredag.

Pssst

Idag kan man som sagt läsa min krönika. Tror aldrig jag kommer vänja mig vid att se mig själv i tidningen. Hua!