Fick röntgas för säkerhetsskull men inget brutet.
Läkaren på Kalmarjouren var hur skön som helst. Allan Schygge, bästa läkaren jag haft. Och det bästa av allt, han förstod mig. Han hade själv Meniéres.
Han sa att det är ett rop på hjälp från kroppen. Ett sätt för kroppen att tala om att man måste lugna ner sig. Han sa att det ofta drabbar stressade människor med många bollar i luften.
Han hade oxå tinnitus, yrselattacker och ramlade inland.
Han var oxå ljudkänslig och hade dålig hörsel på ena örat.
Han sa att man lär sig leva med det. Och att man känner igen tecken på när det är dax att ta det lugnt.
Underbar läkare!
Han hade jobbat på akuten tidigare och älskade jobbet men efter att han fick diagnosen klarade han inte längre av det.
Ja...det är väl det jag får göra. Lära mig att leva med sjukdomen. Stressa ner, sålla bort oviktiga saker och försöka lyssna på min kropp.
Men först vill dom ju bara utesluta andra sjukdomar så det är bara att vänta på remiss till MR.
Nu ska jag ut och gå en runda. Sen bara softa hela kvällen. Jag ska unna mig ett glas rött.
Vi har haft mamma, pappa och två av systrarna här. Lillkusin Hjalmar var oxå här.
Syrrans man ska hjälpa Micke att få bort lite rost på bilen. Bästa att ta det när det inte är så mkt.
Pappa hjälpte oss att fixa med ett lysrör på toan. Vi ber om hjälp och bjöd därför in på lite korvgrillning . Man får ju vara smart ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar