Krönika

"Jag fryser ihjäl, det är så kallt...". Ebba Gröns rader har gått på repeat i mitt huvud under hela maj månad. 

Det måste ha varit rekordkallt. Ny istid typ. 

Och så ständigt detta blåsande...vilket håll man än har cyklat eller gått åt så har det blåst motvind. Otroligt enerverande.

Vi svenskar älskar verkligen att prata väder. Visst, många gånger är det väl ett samtalsämne i brist på annat att prata om. En trygg konversationsplattform. Men det är också något med vädret som fascinerar oss. Kanske för att vi inte kankontrollera det. Och det är omöjligt att påverka. Det skiter fullständigt i oss. Det struntar i om det är skolavslutning, bröllop, uteaktiviteter, om man ska ha trädgårdsfest eller annat. Det går inte att styra hur mycket vi än önskar, hoppas eller ber.

Nä, det hjälper inte att be till högre makter heller. Det gjorde jag i lördags när det var Lindsdalsdagarna.

Det funkade inte. Det regnade mer än någonsin. 

Fast det struntade dottern i. Dåligt väder? Nä, aldrig. Hon skulle till varje pris upp i en skylift för att kunna se Lindsdals centrum från ovan. I storm och ösregn.Kul! 

Men det är i såna lägen det är tur att det finns andra som kliver in som hjältar och gör dom där aktiviteterna vi föräldrar ofta gärna slipper. Allt för sina barn sägs det, men det finns ju gränser. I detta fallet "offrade" sig mormor. Kanske hörde någon min bön ändå?!

Under maj månad har det nästan varit omöjligt att prata om något annat än vädret. Fast att jag normalt sett nästan retar mig på alla som pratar väder har jag varit likadan själv. Men närman till och med hör dotterns kompisar på förskolan säga"Vad är det för väder vi har?", då förstår man att något inte är som det brukar vara.

Den riktiga vår och sommarkänslan har lyst med sin frånvaro. Och vinterjackan, som normalt brukar ha hängts ner i säkert förvar i källaren vid den här tiden, har fortfarande fått hänga framme. Man blir ju så deprimerad. På riktigt har jag haft sockor på mig på kvällarna. Inte för mysfaktorns skull utan för att jag har frusit så förbaskat.

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Ljug! Maj månad har sannerligen visat dåligt väder. Oroväckande dåligt. Rädslan över hur sommaren, rent vädermässigt, ska bli har varit påtaglig. Visst har det funnits solglimtar men tyvärr regnade eller blåste dom snabbt bort.

Enligt gamla bondepraktikan (en slags handbok med tips och råd för bönder) sägs det att om det är en våt maj blir det en torr juni. Jag hoppas innerligt att det stämmer. Heja gamla Bondepraktikan, jag tror på dig.

Vi är så beroende av dom få månaderna vi har med sol och värme. Vi behöver boostas med D-vitamin för att kunna lagra energi och kraft för att ta oss igenom vintern. 

Som sagt, vädret påverkar oss på många olika sätt. Förutom att jag blir på oehört dåligt humör har jag fått en konstig "blåsa" i mitt öga. Den kallas väder- och vind-fläck. Den är tydligen vanlig hos såna som vistas mycket utomhus och är extra utsatta för väder och vind. Till exempel seglare, golfare med flera. Jag är inget av det men den dök upp ändå. Förbannade blåsiga maj månad. Schas!  

Kom igen nu sommaren! Nu vill jag vill inte ha Ebba Grön i huvudet mer. Nu vill jag ha lite Sven-Ingvars:

"Sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol..."