Polisen

Fick ett samtal idag. Ett nummer jag inte kände igen. Svarade. Det var från polisen. Hjälp! Hjärtat slog snabbare än snabbaste. 

Mina barn!!! Min första tanke var, mina barn!

Men det gällde min biologiska pappa. 

Kunde dock inte hjälpa dom med det dom ville. 

Det stör mig att dom ringer mig. Ok, det står att jag är hans dotter. Men för mig är han inte min pappa, har aldrig varit och kommer aldrig bli. 

Förklarade för polisen och dom förstod varför jag inte kunde/ville hjälpa dom. 

Dagen började bra men slutade inte lika bra. 

Det samtalet tog en jäkla massa energi från mig. 

Och nyss bet jag av en bit till av lagningen i tanden som jag var och fixade i förra veckan. 

Ååååååå. 

Jag orkar snart inte mer. 

Känner mig urless på allt. Nu måste jag tinga tandis imorgon...igen. 

Ge mig styrka!

Nä nu går jag och lägger mig!

Natti